söndag 16 december 2012

May the funk be with you

Året är 1980 jag hade fått vad man kan kalla en "bergsprängare", den var inte så stor men den vägde
desto mer. Det första jag gjorde var att ratta mellan dom olika banden (FM,MW,SW och LW) dom
öppnade en helt främmande värld för mig med musik som var helt okänd för mig men inte känslomässigt.

Det var en sommar kväll när jag fastnade på frekvesen FM 90,5 Mhz (MRS) ut ur högtalarna pumpade
något jag senare skulle förstå vara Funk och Electro, musik som sällan om inte aldrig hördes på Sveriges
Radio.

En röst presenterade låtarna; - Det här är Brother Memo...




Detta mina vänner var en del av det som skulle bli grunden till Svensk Hip Hop Kultur.

Igår hände något i den bortglömda stadsdelen Kärrtorp på lokalen Reflexen som jag ser det en legendarisk händelse. Jag klev in i ett framträdande av en dansgrupp som tog oss raskt tillbaka till
80-talet. Det andra jag reagerade på var hur scenen var nedtyngd av bildäck (för den okunnige så
är detta ett sätt att få stabilitet och därmed dämpa rundgång när man spelar på skivspelare).
Små detaljer men klara bevis som får en att förstå att dom inblandade kan sin sak.



Musiken bokstavligen fick en att färdas till en helt annan värld i en tidsmaskin, det kändes som
bara några veckor gått sen man stod framför en spegel och tränade på sina danssteg för sådär 28 år sen.

Kenneth.S, Brother Memo och min låååångt tillbaka vän Dj Rock Ski spelade låtar som kändes
nästan utomjordiska. Jag uttryckte mig själv till en vän som stod vid min sida, musiken låter som den är
gjord i rymden...

Jah Rhytm svarade; - Den är gjord i rymden...







En kväll med magi, vänskap, dans, känslor och god musik skulle ta slut, utanför väntade slask och snöfall.
När ska nästa magiska kväll bli av ? Tur är väl att jag inte gjort mig av med vinylen och att jag alltid starkt
värnat om det som är en del av våran historia, en berättelse som alltid går att lyssna på i sökandet av det perfekta "beatet". Tack för eran berättelse igår !

Kennet.S, Brother Memo och Dj Rock Ski.






måndag 10 december 2012

Hur påverkar musik ?

Jag kan inte läsa eller skriva noter.

Ibland känner jag dock hur illa dom är skrivna eller tolkade, det kan nästan vända sig i magen
när någon gör en cover på en låt som man verkligen uppskattar för att förstå det enklare.

Den senaste tiden har jag hört hur man undervisar med musik som hjälpmedel, hur man får in en nästan
disciplinerad harmoni med hjälp av klassisk musik i en skolklass. Även på senare tid hur "olämpliga" texter
slutas användas pga. dess innebörd (tolkningar som plötsligt börjar gälla). Det kan vara barnvisor, det kan vara sånger som vi sjunger eller framträder med inför traditionella stunder.

När jag lyssnar på musik verkar jag utgå från traditionell musik, om ur sitt ursprung eller någonstans kort därefter när dom verkliga mästarna började bemästra det traditionella.

Just begreppet traditionell musik är intressant för det mesta jag tycker om är det som har dom viktiga
elementen som behövs tex. slagverk och stränginstrument. Modern musik har dessa oftast omgjorda
till software versioner med oändligt många möjligheter att göras om och förvrängas.

Instrumenten som vi oftast kommer i kontakt med är gjorda av material utvunna ur naturen och hantverkare
(instrumentmakare) skapade akustik och rymd som hjälper oss att känna vibrationer som kan få oss att må dåligt eller bra.

Vad jag försöker förmedla är just det traditionella, varför anser vi oss kunna bemästra det ?

Om vi skapade ett "elektriskt" slagverk varför slutade vi använda det ?

När vi skapade en möjlighet till att göra musik av ljud som kan sparas på hårddisk (syftar på sampla)
slutar vi med att använda samma ljud som någon annan lyckats med!?!

Någonstans verkar vi ha skapat en distans mellan det moderna och det traditionella, vi har hoppat över hantverket och hamnat på det löpande bandet.

Grunden som lades för modern musik har utvecklats och jag tror det som heter elektronisk musik är kanske det arv som kan hänvisas till grupper som Kraftwerk. Hantverkare som skapade sina instrument
med hjälp av akustik och rymd.

När folkvisor och sång går förlorade vad kommer dom att ersättas med ?

Har historien redan berättats ? Har ordet redan förbrukats ? Kan stämman inte stämmas ?

Är det programmerade redan klart, har det landat på sin destination. Kommer vi aldrig få uppleva
något genuint från det traditionella längre. Visst kommer vi få det men jag tror att vi måste få uppleva
mer av historien, då när trumman spelade för moder jord, när stämman kallade på bättre tider, när en
berättelse berättades för att föras vidare i generationer.

När man skapade för dans, sorg, glädje och lyssnaren...

måndag 26 november 2012

Av Kärlek

Harri blev så glad när han fick bli fotad med sin idol Ison.

Äntligen fick jag loss en eftermiddag som jag kunde tillägna till att besöka det där lilla huset vid Munchenbryggeriet som inhyser detta evenemang en gång i månaden skapat av organisationen "Av Kärlek". Jag hade tagit med min son som fattat stor kärlek för Malcolm B och Ison & Fille, vilket är både kul och beundransvärt eftersom jag själv lyssnar på dessa artister.

Det skulle givetvis bli en kväll i rapmusikens ord dribblande sfär och även jag var nyfiken över hur det skulle låta. Lokalen var full av förväntan och många bekanta ansikten gick förbi (numera som föräldrar).Det kändes som för ungefär 27 år sen när man möttes kanske på en fritidsgård eller vid en basketplan; avslappnat, lite rörigt för det tränade ögat men det viktigaste av allt helt genuint och med en atmosfär av kärlek.

Kan ni ta er förbi Smedjan med eller utan barn.

Master of cermony Wilson "Blues " Pickett aka. Raymond.

La Familia öppnade med stränginstrument och slutade med att få alla att hoppa högt.



Rahel framförde en blandning av soul,rap och r&b med en touch av sina rötter.

Mellan akterna förvandlades scenen till artisternas önskemål.

Feven fanns i publikhavet.

Barnen stod med stora ögon och stirrade på sina idoler.



Att bli fotad med sin idol gick i uppfyllelse för många.

Ison tillsammans med Fille berättade om sin musik karriär och framtida drömmar.


Sedan framförde dom smakprov från sitt nya album med  publiken i sin hand.

Södra Botkyrkas representant Rawda plockade fram söder om söders underground sound.



Samboii tog mig på en resa med sin kollega Giddy Getz, det kändes som att se Leaders Of The Newschool 1995.



Från Cuba fick vi en injektion av energi när El Medico körde ett smakprov hur reggaton ska låta.

Camilla Cherry som haft utställningar kring gatukultur var där och dokumenterade med kameran.
Ett sort tack till alla artister och arrangörer som gav mig ytterliggare hopp om att kärleken finns där fortfarande i en kultur som föddes på gatan som vi kallar Hiphop.

Children R the future...


tisdag 14 augusti 2012

Må han vila i frid...

Ett samtal från en god vän Ayodele förde det bistra budskapet att vi förlorat en av kanske Sveriges viktigaste frontfigurer när det gäller dub, eller musik förresten överhuvudtaget.
Som påläst tonåring träffade jag denna mjuka men djupa man som var en av dom få om inte den enda som
mixade musiken med samma sätt som dom Jamaikanska och Brittiska ljudteknikerna som uppfann metoden dub. På senare tid har han fört fram musik i Sverige bla. via Rub-A-Dub Records och spelat live åtskilliga gånger under artist namnet Internal Dread. Nu dubbar han vidare via moderjord med stor saknad !

Internal Dread

                                                   

fredag 27 juli 2012

You´re old...

På senare tid har människor i min omgivning försökt få mig att tro att jag är för gammal.. I vilket sammanhang undrar ni kanske ? Är det min sena debut som bilförare, kanske mitt val att bli föräldrer eller är det mitt utseende ? Frågorna är många men det rätta svaret är min historia som DJ. 
Man har ingen koll helt enkelt, det är "rock and rollen" versus "visorna", du fattar ju ingenting...
Jag måste göra det klart för er att jag inte trivs med musiken som spelas på radion,klubbar eller vad som säljer för det har aldrig haft en mer relevant plats än för stunden. Jag lever i framtiden med dåtiden som min farkost, ur dåtiden har jag med mig kunskap,frekvenser och solidaritet uppbyggt på basen av ärlighet.Visst lyssnar jag på musik som säljer, men det behöver ju inte betyda att man får höra den jämt.

Jag brukar vara en ganska tolerant person som förstår om det finns förhinder eller problematik som gör att ett evenemang inte får den utgången som man hoppats på. På senare tid börjar jag dock tröttna på medmänniskor som inte förstår upplägg med kvalité och planering. Detta gäller på alla plan inte bara det som strömmar ur en högtalare. Om inte chefen bryr sig om sina anställda och dom anställda skiter i sitt jobb brukar dom flesta verksamheter rasa. Man skryter om sin ljudanläggning men bartendern kan inte göra en "Janis Joplin", visst är det lite som en Dj som inte vet vem James Brown är...eller?

Att komma ut på grönbetet och upptäcka att dom man verkligen respekterar som artister har gett med sig och gör ett surt jobb visar bara hur rätt man har. Dom har hört ryktena från förr och försöker bara göra det bästa av allt, dvs. rädda vad som räddas kan.

Vi i Sverige är som oftast oväntat borta ut leken eftersom vi har en intensiv miljö där allt som alla vill spela måste spelas under en begränsad tid och gärna på kortast möjligast tid. Fortfarande ska man som DJ spela en timme! När man undrar varför, så svarar arrangören att dom har en polare som ska spela för första gången...Kan knappt bärga mig när chefen kommer fram och säger att jag bara behöver jobba en timme om dagen men ändå får pröjs för en dag. Vad sker egentligen när man "editerar" upp en kväll med ett pärlhalsband av "polare" som ska spela musik?

Jag var ute häromkvällen och fick erfara vad jag försöker beskriva, en Dj spelade ett intressant set, dansgolvet kokade och varje väl utvald låt höjde stämningen och det var bara en tidsfråga innan han skulle få dansgolvet att utbrista i ett lyckorus...Som en kastvind utbyttes allt till en tom talrik för den hungrige när helt plötsligt en livs levande "Jukebox" dök upp i båset. Jag kunde hör vad dom skrek/diskuterade: - Jag ska spela nu du har kört din timme...allt som man just åstakommit med noggrant utvalda låtar var som bortkastat...helt plötsligt är det en stund av oplanerat "mayhem" som sprutar ut ur högtalarna, dom så kallade hitsen som ska rädda stämningen och få tillbaka anseendet som gått förlorat.

Vad var det där bra för? Vad har redan ansträngd tid fått i gengäld av situationer när den som planerar kanske i dagar blir bortviftad och jag är ganska övertygad bortglömd efter intrånget. 

Vi har ingen klubbkultur, den korta tid som funnits är uppbyggd på lån/privata pengar, ganska lite kunskap
om ljud och som oftast även musiken. 95% av lokalerna ägs och drivs av inkompetenta individer som bara tänker på hur många liter öl rann ur kranarna under kvällen och varför det var så många "svarta" i lokalen. Om sen individens polare står i dörren, baren, köket och dj-båset och har den där företagssamma inställningen "jag-ler-aldrig-för-kunden-är dum-i-huvudet" så kan man ju räkna ut resten själv.

Dj Jukebox

Det är party !!!

Oldschool.

Physics

Breakage



lördag 21 juli 2012

Mixes

Mixes I do can be found on various places but now it seems that you might be able to find
them on one adress.

För den som söker finns numera mixar som jag gjort samlade på en plats håll till godo.

Dj Krazy on Mixcloud


måndag 16 juli 2012

For the love of beats



                                                                         The download

fredag 13 juli 2012

Varför finns det ingen därute?

Jag förstod rätt tidigt att hårdrock och klassisk musik hade en bred lyssnarskara i Sverige.
Dessvärre har den klassiska musiken påtagligt bättre diplomatiska lobbyister i radiohuset.

Som all modern musik så rör hårdrocken på sig precis som vi människor, den vägrar låta sig tämjas och kanske därför försvann hårdrocken (eller rock som jag hellre vill kalla den) bland alla neon avarter som fick musiken att bli platt och tråkig.

En musik form som borde ha många lyssnare är reggaen, den har fyllt arenor sen 70-talet och har tyvärr fått motstå kritik för sina "antitexter" och åhörare som vill slå på en "bong". Men här vill jag dra i handbromsen och upplysa den okunnige att droger och alkohol har alltid funnits inom musik, speciellt klassisk musik.

Visst är det en taskig ursäkt att bra musik ska förväxlas med droger men det gäller nog även beslutsfattarna idag oxå, dom kan ju behöva något avkopplande efter en veckas debatter och möten.

Eldorado var min "drog" under slutet av 80-talet eller det var åtminstone ett program som gick att lyssna på under övertiden som avverkades under min tid på Ericsson.

Radio har på någotvis blivit sämre och sämre, kunnig personal som kan musikhistoria och förstår ordet "traditionell musik" har helt kommit bort. Istället styr diagram över inkomster och lyssnartoppar som givetvis blinkar rött när en låt som även spelas på alla köpcentrum i hela Sverige, samtidigt som den hörs på 85% av alla radiokanaler (Marknadsförd musik).

En sak som förvånar mig är den förlorade länken mellan artister som spelar live tex. i Stockholm och närradion. Det ska ju vara självklart att musiken som spelas live borde höras i radio.
Varför har annars artisten,arrangören och publiken följts åt under flera år ?

Pulsen i ett program tror jag är oerhört viktigt för att inte glöma hela dags schemat.
Vem vill höra musik som bara stör under eftermiddags rusningen på Essingeleden?

Eller när man vaknar upp på morgonen c:a 05:10 och P2 lirar "satans sonater" för döva och onda från Mordor??

Visst är det svårt men just därför borde den "fria radion" besittas av "fria tänkare" som kan handskas med musik och publik, man lyssnar väl ändå på skapande musik för att man är kreativ...

måndag 7 maj 2012

Staff Benda Bilili

Went with my son to a concert with this great "Congorockers Band" just to show that there´s a flip side too todays gimmick music scene.
Personally I was touched by the documentary and the story behind this group of real street peeps. They play with great energy and spread happiness even if the true stories sometimes are very sad. The mental strenght behind their succes is amazing and I wish that more bands like theese have the chance to grow in succes. Please find out more:Staff Benda Bilili
<>
My son felt a bit lost before the band got the groove goin.